Aldrig vet vi in absoluta.
Alltid kan minsta tecken - rentav ett på miljonen - ta fäste i hjärnbarkens vindlande tunnlar.
Ochy allt ställs på ände...eller?
Man får trots ensamhet sturska till sig lite. Icke för mycket, icke för litet.
Lagom. Som Pep sorterar fram en en undergrävd blues.
Jag har målat, skissat och storstafflie kan jag väl hugga mig ett därinne i storskogen jag växte upp i, men såg allt mindre av då jag äntrade Torggatan 5, Arvika 1955.
Thorwald
1 kommentar:
You say that you are lonely, so how
come I don´t hear from you
Skicka en kommentar