Elis i Tasere, Svejk å Tilldora

Jo, ja...nej..jo för alla glödheta!
Nu är nu och idag skriver jag högtidligtvis onsdagen den 24 februari 2010.
En gång till: den 24 februari 2010. Onsdag.Lilla lördagen, som vi dansanta titulerade den dag som mitt i veckan var.

Därmed är vi ur den svackaperiod som drabbar mig i portioner från novembr till - jo just det; den 24 februari är "brytdagen"; Helveteskatekesen brinner flämtande utan tändning i ett hörn.
Fågelsången ökar trycket.
Jag inser läget: Icke alldeles alla problema bortsprungna, minsann icke alls; Nu är det plocka-papper-dags. Bli stram älskare av budget, betalorder, allmän ställning samt
v a d som utan annan fördröjning än toabesök, nödvändig städ - samt börjar greppaBloggtorget som ett värdigt mediaparaply. Jag skall skydda mitt kära barndomstorg här i Arvika. Ingen möda sparas.
Elisa i Tasere eller Taserud då till den läsare som tror sig mäktig tala om för mig vad som skall stavas eller presenteras. Bläh!
Elis står staty på min barndoms bostads gata, upp mot korsningen Kyrkogatan.
En bra skulptur. Så här såg han väl ut på håll då poliskonstapeln en vinterdag med 20 minus påpekade att Elis cykel hade vare sig, belysning, broms eller kattöga baktill:
"Dä ä så möe en ska ha. tänk om en hade ett par vanter å!"
Bakom folkhjälten Eölis i TAsere låg dialektens och den rättframma xsjäl som bär barnets storögda upptäckter---och kan katalysera svat och vitt. Rättspatos.
Elis är för Arvikas jössehäringar - till vilka jag hör - vad Svejk är/var för Tjeckosovakiens förtryckta Prag.
Och Tilldora i fra Gônnerske ska få plats när vi här på bloggtorget börjar greppa
röttera.
Thorwald