Tryggheten omistlig för äldreboende

Jag har varit mantalsskriven i min hembygd  Arvika sedan den 1 november 2009. Jag flyttade till Karlstad första gången i augusti  1960 , och kombinerade  militärtjänstgöringen  vid I2 med
flitigt extraknäck för Nya Wermlands Tidningen (NWT). Hövdingen Gustf Ander uppskattade framåtanda/egna nya initiativ; "Vår man i lumpen" beskrev i krönikeform, hurusom en infanterisoldat såg på alltifrån övningar med hårda tag - oftast utan annat än  cykel som färdmedel - till beväringens liv och leverne.Jag tog mig friheter: Från rekrytens längtan hem och mest då Den Stora Kärleken,

som av någon anledning ständigt tycktes aktuell; Själv tappade jag bort min djupaste förälskelse; Jag blev emotionellt handlingsförlamad; saknade hennes ömhet och ingenting kunde  ens komma nära M. från Arvika. Faktum är att jag intde orkade med att visa henne min kärlek; Sålunda försökte jag att glömma att hon fanns; Men kvällarna var en plåga. Än i dag funderar jag på varför kärleken - den som liksom bara försvann - straffade mig med långa kvällar med denna smärtsamma saknad.  Jag var inte ensam i min förtvivlans hjärtesorg; Och NWT-jobbet fick desto mera av min tid. Jag lyfte fram em del mindre smickrande avslöjanden och en, som  hade med enn skandalös miljö i dryga halvåret inhysta i det gamla soldatfältet "Trossnäs".Civilt sett var de skröpliga barackerna utdömda; Löss i madrasserna var en rubrikladdning.. Expressens Värmlandsredaktör öste beröm över de stories han kablade till förstasidestoff i gamla Klara i Stockhom. Faktum är att jag under militäråret lade grunden till min journalistkarriär. Den stora kärleken  lämnade aldrig Värmland. Jag har haft glädjen att  stöta ihop med henne, men bara flyktigt, då maken alltid varit med. Senast vi träffades kom enda undantaget; jag bjöd på kaffe i min sommargård i Edeby, alldeles vid Klarälven. Hon förklarade att hon levt ett underbart liv med en "god make -  alltid med familjen i centrum. En son gav den extra kryddan. Försommar., naturen förföriskt förtrollande, fåglarna sjöng;jag var skild från ett sambo-förhållande efter 20 år. Dessförinnan  hade jag  upplevt en smärtsam skilsmässa från ´min första fru. Mina två söner saknade jag konstant.Jag kände mig otillräckligt lumpen:"Det var nog tur vi inte blev ett", sade jag och sökte le. Jag minns inte vad hon sade, antagligen inget: Jag kände   mig  nollad, och utbrast: "För då hade du bergis varit en skilsmässa rikare!"Men, men. Nu har jag hunnit med en skilsmässa till: Konstnären Marja Hallstenson kanske blev ersättningens tröstnapp: Men nu är Epoken Marja slut sedan 3 år och ärligt talat är fruntimmer inte min starka sida. Jag ska ha det klart därinne.Men  åter till  hemflytten.40 år i exil - d v s för mig Stockholm och några år i utlandet (USA/Spanien). Efter att ha genomlidit 2 hemska boendeår i L E  Lundbergs höghus på Parkgatan 19 i Arvika visste jag inte vare sig in eller ut. Inte en natt utan oväsen.  Alla visste, men   inngen tog tag i sabotaget mot rättigheta  ej domineras av fridstörare. Nu har jag hamnat i äldreboendets  omtanke, i gamla Tapetfabrikens varligt ombyggda lokaler utmed Hamngatan upp till mötet med Jacobsgatan 19; Panoramautsikt ned över citytaken och Kyrkviken. Vilken "invikspärla" till Glafsfjordens mörka, djupare anlopp.Jag kände igen Ingesunds musikskola, och Glava med storskogen  på vakt. Som en sammanträffandets mystik; När tonårens hetaste kärlek brann var hennes adress Jacobsgatan 17. Oroshärdar skall inte tillåtas att få störa. Arvika kommun har väl samma bekymmer med äldreboenden som andra kommuner och ämnet är bara i början som utsatt för kritisk granskning ; Vi som behöver assist kan hjälpa till; Samarbete personal/boende bör kunna utvecklas i en öppen respekt. Jag  har med fog höjt Tapeten till änglarna.Från chefsköterskan   Mai-Britt Johansson tillde tappra slitvargarna som har grovgörat på sin lott. T o n e n är på väg att förbättras; Skandalerna från vanvård av äldre har väckt svenska folkets själar--det rätta, kritiskt granskas och diskuteras här  nästan öppet.

Liksom då jag slog mynt av att rita och berätta om lumpen 1961, skall jag berätta om Tapetfabrikens i en annan tid.
Thorwald

Jag sökte en trygg människo