Tiden kan variera. Einstein blev Gud på den upptäckten. Men gör mig en tjänst. Ni i den exklusiva lilla skara som kollar mitt bloggeriarbete; Vilket ävensom är av respektlös natur ehuru pjåskandet för auktoriteter inom a l l a områden är som kvalmigt möglat hö i en oskottad ladugård. Nu är det dock som ett svalkande livgivande vårregn denna min levnad på jorden: Jag flyttar till Arvika den 1 maj! Nåja, gården - avstyckad med 3800 kvm fruktbärande dalgångsdelta. Och Jâle - Gärdet, beteckning Upplanda 1:7 - har jag renoverat varligt genom 23 år; Inglasad verande i enréplanet och Klarälvens enorma förbiilande vattenmassor känns himmelska. 55 meter till älvens kanske mest sköna och spännande böjelse; Sålunda drar K. igenom den sjöliknande böjen vid Färjeläget och vräker sig sedan med virvlars alla krafter mot bron som ersatte färjan över till Mosserud och den unika Övre Ulleruds vit träkyrka. Ja, där rinner Klarälven mot naturlagarna - mot norr! På 47-milafärden från Härjedalen vidare söderut. ömsom i Norge (Trysilmassivets vårbäckar deltar i detta drömliknande insamling och färd ned till sötvattenhavet Vänern. Jag har 20 kvm terass ut från salongen på våningsplan 2. Alles 6 rum o kök. Ladugården med anor från 1700-talet (liksom resten av detta unika viste) var punkterad av noll underhåll. Takstolarna låg i dödens kollaps. Jag vet inte hur jag kunde vara så bergsäkert envis på att låta resa den stora ladugården till exakta utseende om man hade cyklat förbi stället i mitten av 1800-talet. Leta efter en gård i stock med Jâles charm och som någon släkt eller enskild vill sälja till dig och du har ett kriterium: Helst 1700-talsanor och orört. Och - kanske viktigsat i mitt fall - Klarälvens vatten speglandes var du än traskar omkring i huvudbyggnaden. Nu blir det lägenhet Parkgatan 19 i Arvika. Jag får väl dubbelköra en tid.Den som får ta över Jâle är inte vem som helst! Det slår mig; När jag 20 år ung som muckande rekryt vid I 2 i Karlstad våren 1962 lämnade Värmland för ett reporterjobb vid Nya Norrland i Sollefteå, så lämnade jag mina drömmars stad bakom mig.Arvika, och en och annan tanke till födelsebygden Gunnarskog. Jag bodde i Arvika på adressen Torggatan 5. en 1 r o k med smal tambur, vilket senare blev plats för min säng.Torggatan 5---25 meter till Torget. Från 12 till 18 års sprudlande ungdom. 1963 var jag återförvärvad till Värmland; Nya Wermlands-Tidningen gav mig via sportchefen Jan Lilja och ägaren Gustaf Ander, alla chanser till utveckling.Vilken support! Arvikavännen och hårt arbetande Kjell "Keeper" Emanuelsson var som en bror och han verkade alltid nästan gladare än jag om det gick bra i skrivandet och redigerandet. Den 15 februari 1964 trädde jag in i Dagens Nyheter. Ek 22 fyllda. Jodå, jag fick nypa mig i armen för att fatta att det var verkligheten jag befann mig i. I Stockholm blev jag kvar till 2002,altså i 38 år. Jag hade under denna tid 39 olika adresser i kungl Hufvudstaden md omnejd. Men ifrån Arvika har jag nu varit i 45 (fyrtiofem) år. Sannerligen ett stort ögonblick då jag i slutet av april börjar möblera upp trerummaren; ljust luftigt hörnläge. Jag nynnar spontant: Min längtan var som evig till barndomens paradis ingen, ingen kan stoppa mig att stå där på torget en lördag som förr gnolande på Rock around the clock på revolters vis Thorwald
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar